PÅ SIDAN AV – Del 3: Åter till nutid – när myndigheten köper rökridåerna
En bonusförälders berättelse om hur det osynliga fängelsets murar flyttade in i myndighetsrummet, och om kampen när 10 sidor synpunkter blir sista chansen att rädda barnens sanning.
I förra avsnittet berättade jag om när vi precis hade börjat bygga vårt nya hem. Om hur hans osynliga trådar fortfarande satt fast i allt från morgonrutiner till febriga ögonkontaktssökanden hos barnen, och om hur han metodiskt sökte nya vägar för att se hur mycket han fortfarande kunde styra.
Snart visade det sig att han inte kunde hålla sig. Det kom en inbjudning till en spelskväll i hans hus, ett konstant ”prata ut” över ett glas vin och en välregisserad fasad om att allt var övergående och bra. Han pratade henne till ett lugn, han pratade henne osäker. Varje gång hon försökte synliggöra vad han faktiskt gjort, tvingades hon avsluta meningen med ursäkter för att balansera sin inre vågskål. Hon var livrädd för vad som skulle hända om hon tillät sig se den råa sanningen.
Jag satt bredvid på sidan av och skrik inombords. Men jag tvingades nicka, lyssna och bida min tid.
Nu spolar vi fram bandet till i dag. Till det där akuta nuläget som jag inledde hela den här artikelserien med.
När rökridåerna flyttar in i socialtjänstens rum
För allt det där som började vid köksbordet – alla subtila nålstick, fasadbyggandet och de ”gyllene orden” om att han bara vill samarbeta – har nu förflyttats rakt in i myndigheternas utredningsrum.
När socialtjänstens barnutredningar nyligen avslutades i oktober 2026 raserades den sista naiva tron på att systemet automatiskt ser och skyddar. Vi trodde att en utredning med lagstadgad utredningsplikt skulle granska fakta. Vi trodde att handläggare skulle titta på de tonvis med SMS, mejl, skriftliga bevis och barnens egna rop på hjälp – som när paniken tagit över rummet och de kramat sina händer vita av ångest inför tanken på att tvingas tillbaka.
I stället möttes vi av en total kapitulation inför förövarens rökridåer.
Pappan har tillåtits sitta hos myndigheten och upprepa sina inövade meningar: att han ”vill samarbeta” men blir ”utesluten”. Och handläggaren har okritiskt svalt denna fasad. I ett penndrag flyttades hela utredningens fokus bort från barnens faktiska hälsa och psykiska mående. Det som i själva verket är ett mångårigt, dokumenterat mönster av kontroll och eftervåld reducerades glatt till en vanlig ”vuxenkonflikt”.
Ännu värre: pappan har getts fritt spelrum att använda myndighetens slutsatser som en godkänd stämpel för att eskalera eftervåldet i realtid.
Myndigheten som förlängd arm
När en dominant och kontrollerande person blir lämnad har han en övergripande prioritet: att tysta dem som berättar och att eliminera de skyddsfaktorer som ser och genomskådar honom. I vårt fall har taktiken varit tydlig – att konfrontera och tysta barnen, och att rikta utredningens alla pekpinnar mot mig som bonuspappa för att få bort mig ur bilden.
Det mest skrämmande är hur socialtjänsten helt köpt denna retorik. I stället för att vara en objektiv granskare har handläggaren klivit in och agerat förlängd arm för förövarens maktbeteende. Att sitta i möten och höra handläggaren citera pappans egna ord för att förklara för mamman varför hon gör fel när hon sätter gränser, är en institutionaliserad kränkning.
När myndigheten blint lyssnar på en manipulerande parts bortförklaringar, övertar de hans maktutövning. De har gjort sig blinda för barnens akuta skyddsbehov och satt Förvaltningslagens absoluta krav på saklighet och objektivitet helt ur spel.
10 sidor sanning – och ett rop på chefsingripande
Men att stå på sidan av innebär inte att man lägger sig ner och ger upp. När vi insåg att utredningen blivit helt missriktad och att barnens psykiska hälsa var i akut fara, fattade vi beslutet. Vi vägrar låta detta passera.
Just nu sitter vi med slutspurten av vårt svar. Vi har författat en 10-sidig, skarp och formell skrivelse som ställs direkt till enhetschefen. Rubriken lämnar inget utrymme för tvekan:
Formell avvikande mening, synpunkter samt begäran om skyndsamt chefsingripande och handläggarbyte
I detta dokument slår vi ned hela förundersökningen punkt för punkt. Vi visar på de bevisade sakfelen, de manipulerade slutsatserna, de missade varningssignalerna och hur myndigheten helt misslyckats i sin utredningsskyldighet enligt 11 kap. 1 § SoL. Vi kräver ett omedelbart handläggarbyte och att enhetschefen kliver in och stoppar det pågående haveriet.
Och vi gör det helt tydligt för dem: det här stannar inte internt på socialkontoret. Nästa steg är en anmälan till IVO (Inspektionen för vård och omsorg).
Kampen fortsätter
Parallellt med att dessa 10 sidor skickas in inväntar vi nu nästa veckas möte med vår advokat. Det är dyrt, det är dränerande och det tar varje droppe energi vi har kvar. Men det finns inget alternativ.
Lösningen blir att pussla med tiden, möta upp rädda barn efter skolan, parera stressymtom och samtidigt sammanställa all den bevisning som handläggaren valde att blunda för.
Kampen handlar inte längre bara om att förstå vad som hände då. Den handlar om att stoppas det som pågår nu. För barnens rätt att få vara trygga, för mammans rätt att få läka utan myndigheternas medhjälp till eftervåld – och för att visa att vi är många som vägrar tystna när systemet blundar.
Fortsättning följer.
Behöver du eller någon i din närhet stöd?Om du befinner dig i en situation med kontroll, hot eller våld – eller om du står bredvid som närstående – finns det hjälp och stöd att få:
- Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50 (Nationell stödtelefon, öppen dygnet runt, kostnadsfri och du är helt anonym)
- BRIS (Barnens rätt i samhället): 116 111 (För barn och unga)
- BRIS Vuxentelefon om barn: 0771-50 50 50
- Unizon: unizonjourer.se
- Roks: roks.se
