På sidan av – en sann & pågående berättelse om eftervåld och systemets blindfläckar
Hur är det att kliva in i en relation, bara för att långsamt inse att man klivit rakt in i svallvågorna av ett utdraget trauma? Och vad händer när man försöker skydda barnen, men bemöts med skepsis av de myndigheter som var satta att hjälpa?
Under den kommande tiden startar Ortly en ny artikelserie, hämtad direkt ur verkligheten och ett pågående ärende. Serien berättas helt ur bonuspappans perspektiv. Den skildrar resan att stå vid sidan av, och hur man bakåt i tiden tvingas lägga ett pussel för att förstå mönstren i varför vardagen ser ut som den gör.
Det är en nära skildring av den svåra balansgången: Att möta en partner som i ena stunden berättar om vad hon utsatts för, för att i nästa sekund försvara förövaren. Om hur gamla traumaminnen plötsligt kan bubbla upp till ytan, och hur panik som varit nedgrävd långt ner i det inre plötsligt tar över rummet.
Men det är också en skildring av det som sker bakom hemmets stängda dörrar. Om hur barnen själva har grävt ned sina känslor djupt för att överleva. Men när tryckkokaren bubblar över och locket lyfts, finns det till slut bara en enda plats där fasaden rämnar och de vågar bryta ihop – i bonuspappans famn. Det var när detta upprepade sig för tredje gången som jag fick nog. Det blev startknappen till kampen; tron på att samhället, skolan och myndigheterna faktiskt skulle finnas där.
Rakt ut och backa bandet
I skrivande stund känns det som att det här verkligen måste ut. Jag har funderat på det tidigare, när jag var i uppstarten av utredningen. Men när man vill vara försiktig och samtidigt är helt upptagen av möten, att stötta barnen, sambon och försöka tackla allas mående… och samtidigt fundera ut vad vi borde svara på hans inkommande sms (som egentligen inte säger någonting) – då finns knappt tiden. Ja, alla dessa meddelanden som egentligen är tomma men ändå skapar stress – det kanske är något många fler känner igen sig i ute i landet.
Just nu står vi mitt i detta. Det är jag, min sambo och två barn: en tonåring och en som är märkbart på väg in i tonåren.
Idag fattades beslutet att vi behöver möta upp dem efter skolan för att de ska känna sig trygga med att komma hem. Naturligtvis är det lite pinsamt för en tonåring att bli hämtad, så vi bestämde att jag tar ett varv runt skolan innan hon slutar, skickar ett sms att det är fritt fram och håller mig i närheten en stund för att säkerställa att han inte är där. Hon som är lite yngre slutar inte samma tid, så hon får mötas upp av sin mamma.
Det låter säkert galet. Ni läsare kanske undrar: ”Vadå, har ni semester så ni kan vara lediga och göra detta?” Svaret är nej. Jag får lösa min tid bäst det går. Och det hade överhuvudtaget inte fungerat om inte min sambo blivit sjukskriven. Det är en ganska sjukt snedvriden situation: hon är sjukskriven på grund av hans beteende, och vi tvingas hämta stora barn i skolan för att de är rädda för sin pappa.
Vi har hämtat och lämnat tidigare, men nu måste vi göra det igen eftersom Socialtjänsten meddelade sin uppfattning: att barnen mår bra och att ”problemet” troligtvis ligger i att jag som bonuspappa har tagit taktpinnen i den här röran.
Skolan pekar lite på samma linje. Det är tydligen risken man tar om man kliver fram och vill skydda sin familj från en förövare.
Nu står vi i att skicka inn våra synpunkter på utredningen och göra en överklagan. Vi ska invänta nästa veckas dyra möte med vår advokat. Där ska vi visa upp allting som Socialtjänsten missade när det låg rakt framför dem. Som en liten bonus på allting: det var jag som startade hela processen med en orosanmälan från början, men jag blev aldrig hörd.
Det här kommer att bli en lång historia och den kommer att delas upp i flera delar. I väntan på advokaten och Socialtjänsten tänkte jag börja från början – och berätta hur det faktiskt såg ut när jag kom in i bilden för fyra år sedan.
Serien kommer att publiceras med flera avsnitt i veckan här på Ortly.se. Håll koll, kommentera gärna och skicka in era egna erfarenheter, tankar och frågor till redaktionen@ortly.se.
Om anonymiseringen: Av hänsyn till de inblandade och för att skydda barnen publiceras serien helt anonymiserat. Alla namn, exakta platser och enskilda identifierbara detaljer har ändrats.
Fortsättning följer inom kort.
Behöver du eller någon i din närhet stöd?
Om du befinner dig i en situation med kontroll, hot eller våld – eller om du står bredvid som närstående – finns det hjälp och stöd att få:
- Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50 (Nationell stödtelefon, öppen dygnet runt, kostnadsfri och du är helt anonym)
- BRIS (Barnens rätt i samhället): 116 111 (För barn och unga som behöver någon att prata med)
- BRIS Vuxentelefon om barn: 0771-50 50 50 (För vuxna som känner oro för barn)
- Unizon: unizonjourer.se (Samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer i Sverige)
- Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige): roks.se
- Manscentrum / Välj att sluta: 020-555 666 (För den som vill ha hjälp att förändra ett kontroll- eller våldsbeteende)
